Rekordsnabb shopping

I elfte timmen for vi till Örebro för att köpa skor av den finare sorten till J. Han har efter hårda förhandlingar gett upp tanken att ha sandaler på bröllopet. Det är J:s brorsdotter som ska gifta sig och på inbjudan står det kostym som klädsel och det betyder, just det, kostym. Till kostym bär man skjorta, slips och finskor. Damerna bär klänning eller dräkt. På den fronten har J varit ivrigt pådrivande att jag skulle köpa den dyraste klänningen av de fem jag provade. Han har även uppmuntrat mig till att skaffa en hatt!
Men när det kommer till han själv så vill han klä sig som en bohem. Men till slut så kom insikten att det nog är bäst att följa brudparets önskan. Kostym hade han redan, en svart. Men barnens farfar lämnade efter sig ett flertal snygga kostymer som är för stora för barnafadern och de passade perfekt. Han fick låna en ursnygg grafitgrå Oscar Jacobsson.

Slipstvånget försökte han vägra sig ur men även där fick jag rätt. Då gör karln en kovändning och ska plötsligt ha fluga!Och inte vilken fluga som helst. Den skulle inhandlas på Ingmars i Örebro. Den enda riktiga herrekiperingen som är värd namnet enligt herrn. Snacka om att gå "all in". Några dagar senare såg han en bild på Johan Hakelius vars fluga hängde som en vissen trasa och tvärvände i frågan. Nu var det alltså slips som gällde.

Med pressat tidschema kom vi in på Bergquist skor och han gick som en målsåkande robot fram mot ett par snygga svarta. Han vände på dem och såg prislappen. Jag trodde ögonen skulle ploppa ut på honom.

J: Fyra och ett halvt tusen! För ett par skor.
I: Men älskling, det är ett par Bally.
J: Vi går till Eccohyllan.

Vid Eccohyllan fanns inget som föll herrn i smaken. Hans smak var iställd på Bally. Men till Eccopriser så vi gick till Scorett och där fann vi ett par Tiger för halva priset. Med min utgångna bonuscheck så fick han ett par snyggsor till det facila priset avv 650 kr. Om han går snabbt så kan man tro att det är ett par Bally eller Clapton från Paul Smith.

Skoköpet gick på 15 minuter blankt. Slips och matchande näsduk tog ytterligare 5 minuter för nu var J så nöjd att han gick på allt jag föreslog. Vi behövde inte ens åka till Ingmars utan MQ dög.

Läslusten är återuppväckt!

I något år har jag varit nyfiken på en läsplatta men de kändes inte helt utvecklade när jag undersökte utbudet förra året. Nu har det hänt en hel del och när vingkamraten C berättade att hon skaffat en och vår sommarvikarie exalterat berättat om hur fantastisk den är så väcktes mina tankar på nytt.

Jag som varit storslukare av böcker läser allt mindre sedan jag blivit med progressiva glas. Jag får inte riktigt till de optimala glasen och när man inte ser som förr tar det emot att läsa. Pocketböcker har jag helt gett upp. Kontrasten mella tryck och papper är för dålig.

Nu har jag fått hem min iRiver Story och jag är helnöjd! Det går att anpassa storleken och jag läser helt obehindrat. Den är liten som en pocketbok och lika lätt som en inbunden. Man kopplar upp sig direkt med den mot bibblan och laddar ner de böcker man vill läsa och får sen ha boken i 28 dagar.

Jag har laddat den med Charlotte Gyllenhammars En spricka i kristallen, Guillous Brobyggarna och slutligen Jag Zlatan. Den sistnämnda vet jag inte om jag orkar med. Det var på tok för mycket fotboll för min smak. Men den kanske tar sig efter en stund. Jag är ju facinerad av själva fenomenet Zlatan på något löjligt vis.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Vargslakt!

Nja, det är kanske en mild överdrift. Men Indianerna vände ett ganska rejält underläge till vinst nere på Kråkvilan i Norrköping. Jag Broder T åkte supporterbussen och fick se bra speedway.

Efteråt så hängde Antonio rejält med huvudet, han står med blå jacka i mitten och kopplat bort närvaron  med resten av laget. Han hade hörlurar på sig och verkade inte alls vara på samma planet. Ett enda bra heat gjorde han.

Den lille pånken näst längst ut till vänster i bild år inte lagets maskot utan GP-föraren Kenneth Bjerre. Han körde som en junior och och tog inte många poäng trots att han körde på reservplats och möter andra reserver i två heat. Imorgon tror jag att han eller Antonio blir ställd åt sidan.

Min idol Joonas (längst ut till höger) hängde med läppen och kastade sekunden efter jag tog bilden, sin blomsterkvast i huvudet på brorsan. Om det var av ilska eller om han missade mig förtäljer inte historien. Jag tolkar det det som att jag har fått blommor av Joonas Kylmäkorpi!!! Det smäller högst idag.

Published with Blogger-droid v2.0.6

På plats bredvid pappa

Solen var med oss när vi satte ner mammas urna. Det är så fint vid urnlunden, speciellt så här års. Hela kyrkogården är fin.

Efteråt åt vi lunch på Henkas.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Pissväderspolska

Är dagens låt. Idag har det regnat oavbrutet. När regnet varit något mindre i styrka har det blåst. Inga nyheter för er som befinner er i mellansverige. Och att klaga på vädret är liksom ingen idé men idag har jag misströstat lite. Jag har ju semester och då vill man ju kunna sticka ut näsan utan att den blir våt.
J gav sig iväg imorse på cykeln i ösregnet. Jag erbjöd honom skjuts men som den sanna cykelhjälte han är så tackade han nej.

Förmiddagen har ägnats åt att ringa massor av samtal och fixa saker som inte blivit gjorda förut. Det känns skönt att bocka av sånt på att-göra-listan.

Sen for vi in till Net on net för att lämna in lilla h:s mobil som inte funkar. Jag skulle passa på att köpa en läsplatta och hade kollat in lagerstatusen och konstaterat att det fanns hemma. I hyllan gapade ett tomt hål, jäkla antiklimax. -Tyvärr har vi problem med vår lagertatusdator, meddelade tjejen i informationen. Suck ...

Nu har jag beställt en på nätet och den kommer förhoppningsvis denna vecka. Telefonen tar nog några fler veckor på sig men vi har en reservlur som tur är.

Det var bättre förr ...

Firande på flera nivåer

Så har då midsommaren firats. J och jag tog med oss Lola och for till Sannahed där vi träffade några jobbarkompisar till J. Vi blev hembjudna till dem på sill och potatis och det var jättetrevligt. Solen värmde och det gick att sitta ute och äta.

Lilla h har fyllt 12. Hon firades på midsommardagen av familjen. Farmor kom på besök, hon tar sig inte in i huset med sin permobil men på uteplatsen gick det bra att ta sig upp, vädret var med oss även denna dag.

Det blev mest presenter som gick i hästväg. Här poserar hon glatt i en brun outfit. Nu har hon en egen ridhjälm och säkerhetsväst. Sånt går att låna på ridskolan men nu rider hon ganska mycket och det kan vara bra att ha sina egna grejor. Om en vecka så åker hon på ridläger och hon är väldigt nöjd att ha lite nya kläder till dess.

Jag firar även semester, visserligen bara en vecka men det är semester. Semestern är dock ganska intecknad med både roligheter och måste saker.
Jag ska göra ett allvarligt ryck i tömning av mammas hus är planen. Kika efter en ny bil och träffa folk som jag inte träffat på länge.

Lite farande utanför länsgränserna blir det också. En tripp till Norping för bortamatch mot Vargarna. Till helgen ska jag och J åka till Märsta på bröllop. En resa upp till Skinnsberg var också inplanerad men ställdes in p.g.a. tandvärk. Som tur är inte min.

Så här kan man ta vara på rosor som är på väg att blomma över.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Tråktisdag som slutade på topp

Dagen började minst sagt katastrofalt. Jag var uppe ovanligt tidigt för att komma till jobbet någon timme tidigare än vanligt. Vår sommarvikarie har börjat och trots att jag beställt användarkonton och behörigheter för flera veckor sedan så falerade allt. Så klart. Igår fick hon sitta vid min dator för att kunna göra något alls. Jag kände att jag behövde ha en stund för att röja undan några saker innan alla var på plats. Det är inte mycket som går som på räls på jobbet just nu. Behovet av semester efter den här vårterminen är stort vill jag lova.

Jag har börjat ta med mig en termosmugg med kaffe på morgonen. Vi har nuförtiden bara räligt automatkaffe att tillgå på jobbet och jag behöver börja dagen med en kopp anständigt java för att fungera. Muggen är perfekt att sippa ur i bilen och sen tar jag resten vid morgonfikat.


Jag ställde ner den orangea Primusmuggen i väskan och plockade med lite papper som skulle med. När jag ska ta väskan så ser jag hur tre deciliter kaffe har runnit ut i väskan. Allt badade i min frukostdryck. F*n! Viktiga papper, smink, plånbok, mobil och alla bra-att-ha-saker hade badat i kaffelatte.

Jag fick fullständigt frispel. Mitt alter ego Frk Lugn var så långt borta hon kunde komma. Troligen på en annan planet. J kom yrvaken, rusande nerför trappan i bara mässingen och undrade vad som stod på.

Ramsan och smädelsorden som smattrade ur min mun går inte att återge i skrift. Men en viss generaldirektör fick ut för mitt klanteri. Jag hade nämligen inte stängt igen tryckknappen på muggen.

Att GD fick på tafsen beror på att det beslutats från högre ort att vi endast ska ha kaffeautomater för att det ska vara lika på alla orter. Det knorras i leden kan jag lova. Dels tar det en evinnerlig tid att få ut dropparna ur automaten och dels är det inte lika gott som det gamla hederliga bryggkaffet. Ibland går halva kafferasten åt att vänta på att få sig en kopp. Inte vidare effektivt.


Under dagen har kvitton, plånbok och annat torkat samt befriats från den värsta kaffelukten. Telefonen som hade tendeser till fuktskada har repat sig och allt är förlåtet. Nästan.


Primusmuggen ska få en ny chans. Jag tror nämligen inte att jag kommer missa att trycka på stängknappen någon mer gång. 


Min orangea hade date med J:s Röda efter jobbet idag. Utöver allt strul så fick jag ett hemskt tråkigt dödsbud under dagen. Stora H:s mentor och båda barnens lärare har tragiskt gått bort och jag kan bara känna att livet inte är rättvisst vissa gånger. 


När det slutligen gick upp för mig att det inte var någon speedwaj idag så var botten nådd.Ytterligare en missräkning denna eländiga dag. Men till slut fick den en vändning till det bättre. J tog med mig på cykelutflykt till Kumlasjön, där låg vi och mös i gräset med var sin mugg kaffe och dajmstrut. Det blev enkelt att leva igen.

Melanomia Monday

I många länder kan man en måndag i maj gå till vårdcentralerna och kolla sina prickar och fläckar på huden för att kolla att det inte är av någon elakartad form.
Därav detta inläggs rubrik.

J a.k.a Herr Panik började igår kväll oja sig över en fläck.
J: Du måste kolla upp min fläck!
I: Javisst, vi kollar senare när vi har en bra lampa.
J: Du måste kolla nu!!
I: Nej, det går nog att vänta några minuter, hudförändringar brukar inte blossa upp med galopperande fart ...
J: Det gäller att reagera och agera i tid.
I: Ja, ja, vi agerar sen.

En stund senare kikar jag på liten brun prick. Jag har oräkneliga sådana på kroppen och konstaterar att det ser helt normalt ut.

J: Men den har inte funnits där!
I: Nej, inga fläckar finns där från början. Det tillkommer pga av pigmentförändringar. Åldersfläckar kan man kalla dem.Kolla på mig, jag får nya varje månad.
J: Hmm, det är inte att leka med. Malingt melanom är en grym sjukdom som skördar många offer ...
I: Ja, det är bland det värsta jag kan tänka mig, att någon av mina nära och kära får cancer ...
J: Kolla igen! Ser den inte misstänkt ut?
I: Den ser ut som ett oskyldigt lamm älskling. Nu går vi och lägger oss.
J: Du underskattar faran!
I: Du ser inte döden i vitögat, älskling, du har bara blivit lite äldre. Inget konstigt alls!
J: Hrmpff!

Stängt var det här!

Idag har Stora H och J satt upp staketet. Jag har med övervakat och kommit med goda råd åt herr Panik som får mer eller mndra stora utbrott när tingen går emot honom. Det räckte inte att han hade sina nya snickarbryxor som han fick i present av Kronprinsessa. Lugn, metodik och kunnande kommer inte med automatik bara för att man har rätt utrustning. Men han är snygg i brallorna och jag försöker låtsas att han är Bygglovs-Matte.

Han är nog mer lik Willy på humorn och det lagoma självgoda humöret. När vi ändå är inne på hemmafixarteveprogram så kom jag på att vi är ganska lika Simon & Thomas när det gäller att kärleksfull gnabba på varandra.

Published with Blogger-droid v2.0.6

En stilla stund

De lugna stunderna är lätträknade när Ajax och Katla är här. Nu ligger de och myser i solen som tittar fram. Vi har varit och köpt staket som ska sättas upp på baksidan så att de inte rymmer. Katla är lydig och stannar på tomten men Ajax kommer snart att våga sig längre bort och Lola tar alla tillfällen att dra iväg och välta grannarnas barn.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Så blev det sommarlov ...

I år är det sista gången på några år som jag får äran att vara med på avslutningen. Nästa år går lilla h på "högstadiet" och där är inte föräldrarna med på avslutningen.

Arrangemanget gick till på ungeför samma vis som tidigare år. Rektorn höll ett föredömligt kort tal och flytvästen som varit med ända sedan första avslutningningen för 8 år sedan hade lämnats hemma. Skönt!

Amfiteatern vid Kumlasjön är en fin plats att vara på. Jag kan inte minnas att det har regnat ett enda år även om vädret vissa år inte varit det bästa. I dag sken solen lite försiktigt bland grå moln och vi kunde sitta på medhavd filt.

Barnafadern jobbade och Stora H var ute på galej med sin klass, så vi hade med oss Katla och Ajax. Att ta med sig en valp kan vara påfrestande men han skötte sig riktigt bra, jag hade med tuggben åt dem som de uppehöll sig med.

Nu är det dags att baka tårta till J som fyller år idag. Han blev uppvaktad av oss i morse med frukost i sängen, sång och paket och blev nog både överraskad och lite rörd. Eftersom skolavslutningen inföll på samma dag så tar vi kalaset imorgon. Nästa vecka är det kalasdags igen då lilla h fyller 12.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Nu är EM i full gång

Det sitter tre gubbar i soffan och ömsom skriker, ömsom kommer med förstå-sig-på-kommentarer. De jämför sina "karriärer" som fotbollsspelare. Jag har svårt att avgöra vem som är bäst. Janne är ju uppväxt i Foppaland men var back i Sidensjö IF:s pojklag. Tomas har en B-lagsmatch för Grythyttan på meritlistan. Han är dock den enda som spelar lite idag på någon slags gubbnivå. Jyrken vann skytteligan två år i rad i Lilla Edet. Något som jag har hört till leda.

De dricker kaffe!? Jag som fyllt kylen med pilsner och hade popcorn i skafferiet. Nåja, de trivs. Tror jag. Det går inte så bra för Sverige.

 

Själv har jag hjälpt lilla h att baka. Hon ska sälja fika på Skogstorpsdagen i morgon. Hon är strålande glad för att få veta att hon fick byta spår till Grön inför 6:an. Efter att beskedet kom om placering på Röd har hon varit moloken men nu löste det sig till det bästa.

Jag är också glad över att kontraktet är påskrivet till mammas hus. Om två månader flyttar köparen in.

Sportiga Stora H ...

kom förbi i sin springmundering. Hon hade varit ute och sprungit 5 km med kompisen F. De hade tagit tid och sprungit på 23 minuter nånting. Jag är grymt imponerad. Nu var hon lite osäker om det var exakt 5 km, men det kvittar, hon är snabb coh väldigt sportig. Det är inte jag.

Vi sorterade tvätt och J fick tag på ett par svarta träningsbyxor.

J: De här är Stora H:s va?
I: Nej.
J: Är de lilla h:s?
I: Nej, de är mina.
J: Dem har jag aldrig sett att du haft på dig.
I: Ehh, det är mina träningsbyxor ...
J: Det förklarar saken!

Nu ska jag nog ta med mig Lola på en långsam promenad.

Mission impossible completed

Är så nöjd nu! I elfte timmen så har vi gjort klart mammas deklaration. Hon var delägare i en jordbruksverksamhet som måste lämna in rätt mycket mer uppgifter än vi vanliga inkomsttagare. Den krångliga delen med näringsverksamheten hade LRF-konsult fixat men när det gällde att sammanfoga den med den vanliga fick jag inte tag på någon revisorsmänniska som ville ta sig an deklarationen.

Förr om åren har en bankman hjälpt mamma men han tackade nej i år. Jag har hört mig för bland bekanta och ingen verkade direkt vara jättesugen att ge sig på detta. Jag förstår dem, sånt här är ju genomtråkigt! Att frivilligt ge sig på sånt utanför sin arbetstid är bara för mycket begärt.

Jag hade ansökt om anstånd med tiden för inlämning och nu började det brinna i knutarna. Jag försökte anklita proffshjälp mot betalning men blev invaggad i tron att jag skulle klara av detta själv. Och visst fixade det sig!

J visar sig vara en revisormänniska innerst inne. Han var den som lugnt och metodiskt tog sig genom alla räntefördelningsmojänger och expansionsfonder. Jag får kväljningar av sånt här och rafsar bara hysteriskt runt bland alla papper. Nu är allt klart och jag är både en smula klokare och mycket lättad.

Published with Blogger-droid v2.0.4

ABC enligt Suominen

En av våra gamla surdegar har idag, om inte bakats färdig så iallafall avslutats. J har efter ett antal års närmast maniskt samlande av DVD-filmer fått ihop en nätt samling. Även jag själv hade ett antal filmer så tillsammans så tar de en hel del plats. Nu finns som tur är, ett rum som inte är bebott av någon människa så där har vi hyst in alla filmer. TV-serieboxarna bor på allrummet av någon anledning.

Jag kikade in och beundrade arbetet som J slutfört. Under några månaders tid har man klivit över travar som stått i olika grupperingar på golvet i väntan på att extra hyllplan skulle införskaffas. Ett ärende som är en historia i sig. IKEA har nämligen gjort om måtten på Billyhyllorna. Har ni hört något så dumt?! De gamla standardmåtten 80 och 60 cm bredd gäller inte längre utan vill man ha en smalare hylla så mäter den numera 40 cm. Helt galet, då inköp av extra hyllplan är omöjligt.

Åter till filmerna, jag lät blicken vandra längs ryggarna och kände en viss tillfredställelse över att ha så mycket film att välja mellan, många av dem har jag inte sett och då jag lever med en människa som älskar att se om redan sedda filmer så är jag en lyckans ost.

På bokstaven G hajade jag till. Efter Gentlemens Agreement dyker American Splendor upp och därefter Barney´s version. Hmm ... I de två sistnämnda finns samme skådespelare med i huvudrollen nämligen Paul Giamatti. Giamatti som i G ... Alltså, ibland står filmerna med samma skådespelare tillsammans. ag kikar i hyllan till höger och på R står mycket riktigt filmer som Julia Roberts är med i tillsammans med filmer på R.

Det krävs en man av J:s kaliber att komma på något dyligt. Helt galet men jag gillar idén.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Här är beviset

På att blondiner är korkade. Det står ju på schampoflaskorna. Förlåt några undantag, det gäller naturligtvis inte er.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Vådan av att vara spontan

Vi har letat efter en byrå på Blocket en tid. Den finns visserligen som ett platt paket i Kamprards köplada men det är ju lite sport att köpa en bättre begagnad till halva priset. Dessutom slipper man skruva ihop den. Den ena efter den andra har gått oss förbi då vi inte varit snabba nog i vändningarna. Vid halv åtta ikväll dök ett nytt exemplar upp, till ett synnerligen bra pris. Jag kollade med J om han var sugen på att åka till stan så vi kunde hämta den redan ikväll. Han ställde upp som vanligt.

Byrån fanns på Kungsgatan och när vi kom inåt stan insåg jag att det är idag som Marknadsafton går av stapeln. Örebro city invaderas av örebroare som vill ta chansen att fynda gamla hyllvärmare som ställts ut på gatorna och dricka öl på uteserveringarna. Inte den direkt lämpligaste tidpunkten att komma med bil.

När vi kommer fram är Kungsgatan avspärrad för att folk åkte Segway! Världens mest onödiga färdmedel. Efter lite snurrande så blev vi framsläppta genom avspärrningen. Vi åker 20 meter och är framme vid nr 13. Då inser jag att man skulle åkt in på bakgården från Nygatan.

- Kör till Stortorget så kör vi runt kvarteret, vi kan ju för böveln inte pressa oss genom avspärrningen en gång till, dirigerade jag J. När vi kom fram dit var det avspärrat och stackars J fick vända på en femöring mellan cyklister, gående och fan och hans moster. Såna situationer kan få den mest härdade bilförare att stressa upp sig men J var lugn och körde sakta som en lus på en limsticka så den som blev tokstressad, det var jag. Jag skämdes, fällde ner solglasögonen och återtog min roll som despotisk handledare.

När vi var tillbaka på Kungsgatan åt rätt håll, parkerade vi så jag kunde kvista bort till Stortorget för att ta ut pengar. Efter det kändes det som vi kunde pressa vi oss genom avspärrningen utan att Segwaysnubbarna skulle få spader. Jag fällde ner solglasögonen och skämdes. - Vi hatar Segway skanderade J. Tur att rutorna var uppe.

Sedan vidtog ett hysteriskt letande efter lägenheten, jag fick ringa flera gånger och säljarna tyckte nog vi var totalt förvirrade och reglade dörren så fort vi fått ut byrån i trapphuset. Mitt ögonmått hade nog varit lite väl optimistiskt, det var med nöd och näppe vi fick in byrån. Men det gick efter en del pusslande. När vi kom hem så var det att väldans trixande att få upp den för trappan. Rackarns vad smidigt det hade varit att åka till IKEA och hämtat ett platt paket.

Nu är byrån på plats och den rymmer hur mycket som helst och vi fick oss en föräktenskaplig prövning.

Det här är ett naturreservat

Där finns det fina blommor så här års. Bland annat Guckuskor. Vi passerade stället på väg till Loka Brunn. När jag nämnde det för J så tittade han något förvånat och frågade varför det fanns såna just där.
- Det måste vara svårt att får Gucciskor sålda här ute i busken, konstaterade han.
Jag bara tittade på honom och brast ut i gapskratt. Gucciskor och Guckuskor, jo, det låter ju rätt lika.

Nationaldagen kom som en välbehövlig ledig dag mitt i veckan. Vi åkte till Loka Brunn och gottade oss på deras fantastiska spa. Precis som förra gången var det inte mycket folk alls. De första timmarna var det vi och ett annat par där så man behöver inte trängas. Vi har varit där en gång tidigare och vi kommer garanterat åka dit igen.

På ditvägen passade vi på att hälsa på barnafderns mamma I som bor i Grythyttan. Hon är så mysig, min ex-svärmor. Trots att hon är över 80 år så hänger hon med i samhällsdebatten på bådde stort och smått. Hon är med i en bokcirkel som funnits i 50 år! Den äldsta är 93 och i princip blind så numera måste det finnas ljudböcker utgivna på de titlar de läser.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Vilken dag!

Två bra saker och en dålig sammanfattar jag dagen. Det har förvisso hänt ytterligare några småsaker som var både bra och dåliga. Men jag håller mig till de viktiga händelserna. Nr 1 var att J klarade körkortet! Han har pluggat och gnetat de sista veckorna och idag fick han ta bilen från mitt jobb. Han skrev ju upp i samma hus som jag jobbar i. Det måste varit en härlig känsla att få köra bil utan att ha mig med på passagerarsätet. Jag har varit "a pain in the ass" som handledare. Kastat okvädningsord och hånat honom mer än jag berömt. Någon pedagog är jag då rakt inte. 

En stolt, glad och nöjd älskling. Fotografen och handledaren är också stolt, glad och nöjd.

Dagens antiklimax kom kl 16.00. Då hade jag infunnit mig hos mäklaren för att skriva kontrakt med köparen på mammas hus. Jag var så glad att allt fallit på plats. Vi fick huset sålt snabbt och köparen ville flytta in redan 1 juli. Nästan för bra för att vara sant ... När jag står och väntar på broder T hos mäklaren så ringer köparen till mäklaren och backar ur! Han hade tydligen gått in i väggen och pallade inte att genomföra någon husaffär.

Suck! Jag som var så glad att någon ville flytta in snabbt i huset som ju bara står tomt. Nu får jag en gräsmatta och rabatter att ta hand om. Troligen hela sommaren. De flesta köpare brukar ju ta flera månader på sig att kunna tillträda. Mäklaren ska kontakta den andra spekulanten som var med på budgivningen, förhoppningsvis så är hon fortfarande intresserad.

1 - 0 på bra-och-dåligt-skalan stod det alltså inför kvällens hemmamatch på Sannahed. Vi åkte dit med känslan av att det skulle bli storstryk då gästande laget heter Dackarna och leder tabellen. Så fel jag hade! Det blev en knapp vinst. Men en vinst är en vinst! Tjoho!

En nästan onödigt händelserik match blev det. Urusel kondition på banan med många kullåkningar och en hel del fulåkning. Darcy Ward körde av Pepes kedja och visade prov på dåligt beteende. Pepe kokade av ilska och kastade in kedjan på innerplan. Hade jag varit Pepe så hade jag tagit med kedjan till depån och använt den på Ward ...

Imorgon är det Nationaldagsledigt och vi ska passa på att fira den på Loka Brunns spa. En favorit i repris. Dags att packa ned badkläder och sova ut.

En viss parkeringsvakt ska vara glad att han har hälsenorna kvar

P-böter är alltid irriterande att få. Har man struntat i att betala eller ställer sig på en handikappruta så är det befogat. På jobbet har man infört parkeringsavgift. Något som retar upp de flesta. Vårt fula, muggiga hus, där vi jobbar, ligger inte centralt på något vis så förståelsen för det nya systemet är väldigt låg. Enda fördelen är att nu finns det gott om platser. Omaket och merkostnaden har lett till att allt fler åker kollektivt eller cyklar. Vi byfånar som bor utsocknes har inte samma möjligheter. Jodå, det går för all del att åka länsbuss och byta till stadsbuss. Jag gjorde det under några år. Men vad mycket tid det gick!

Idag betalade jag parkeringsavgiften för första gången sedan den infördes någon gång i början av året. Jag har nämligen haft några bra gratisplatser att tillgå men idag var de upptagna. Då jag planerat att göra några ärenden på lunchen la jag endast i pengar för förmiddagen.

När jag kommer ut och ser den förhatliga gula remsan, som alltså är den nya tidens p-böter, eller kontrollavgift som det så fint heter, sitta under torkarbladet blev jag jätteförvånad.

Jag började undra om jag ställt mig där man inte få stå, sen hann jag tänka att jag glömt att sätta biljetten i rutan. Att jag skulle få böter, jag kommer kalla det böter, så det så, det fanns inte på kartan.

Jo minsann! Jag hade sinkats några minuter av en kund som ringde precis när jag var på väg ut, och på dessa ynka minuter hade hin håle till p-nisse varit framme och lappat mig. 5 minuter efter utgången tid hade han varit på plats. F*n vad sur jag blev, eller. Jag blev heligt förbannad! Jag har inte parkerat utanför NK i Stockholm. Utan långt ute i Västhaga där det finns gott om plats. Någon slags förmildrande omständighet borde han ta hänsyn till.

Jag ser p-nissen ränna förbi mitt  fönster bittida och sent. Det måste vara rena guldgruvan där ute. Vem kommer inte iväg från jobbet någon minut senare än vad man tänkt?

Jag brände iväg med däckskrik för så in i h-vete ilsken blev jag. Jag måste ha mött p-nissen när han var på väg från min bil för det var på minuten jag dök upp. Det var nog tur för honom att han inte gått åt samma håll som jag körde iväg för jag hade kört väldigt, väldigt nära hälsenorna.

400 kr och en rejäl huvudvärk kostade det mig. Jag tror jag ska börja ta hojen till jobbet för den får man parkera gratis. Dessutom kanske jag kan anlägga en hård min och åka runt och se lite hotfull ut när jag får syn på p-nissen. Moget? Nä! Långsint? Ja!

Published with Blogger-droid v2.0.4