Fint flygväder

fick hon, Mamma. Eller vart hon nu tog vägen. Agnostiker som jag är så har jag ingen speciell tro på hur det går till. Men just nu känns det gott att tänka att mamma kanske lever vidare i någon form. Att det finns blommor, gröna gräsmattor, fina fåglar och människor som har tid för en pratstund och lite fika.

Vackert väder, släkt och vänner, en fin fågel, många blommor, kycklingpaj och rullrån fanns med vid vårt sista avskedstagande. Allt det som mamma satt värde på.

Nu går livet vidare med en hel del praktiskt arbete med att tömma huset som ska säljas och ordna med allt pappersarbete. Som tur är så finns det proffs att anlita i form av jurister och mäklare. Vi får ta en dag i sänder.

Ikväll ska jag och Broder T gå på Louise Hoffsten i konserthuset. Det känns skönt att få göra saker som vi sett fram mot.

Vårdagjämning

Underbart att ljuset kommer åter. Men på köpet kommer allergin. Idag började det klia så infernaliskt i ögonen. Hittade en karta med Clarityn i skrivbordslådan, hur gamla de är, det vet jag inte. Lika bra att sätta igång vårens kur. Prosit!

Flytt- och röjhelg

Helgen har gått i röjandets tecken. J sa upp sin lägenhet och den fick hastigt och lustigt en hyresgäst som vill in så fort det bara går. Vi har därför tömt den på hans giganstiska DVD-samling samt alla CD-skivor. Nu står en hylla lite provisoriskt uppställd i väntan på att vi kan möblera om så sakerna får plats.

Det är inte helt lätt att sammanfoga två människors saker när man kommit upp i åren. Som ung har man inte samlat på sig så mycket och jag tror man är mer formbar, har inte cementerat sin uppfattning om hur man vill ha det runt omkring sig. Det ska nog gå att få till ett hem där vi känner att vi båda trivs med tiden. Det får bli lite ge och ta.

Hushållsmaskiner som slutar funka brukar alltid sluta väldigt olägligt. Min finske tvättare Upo gav upp i veckan. Som om vi inte har att göra ändå nu. I väntan på att köpa in en ny maskin så passar vi på att tvätta när vi är i mammas hus och rensar. Tio års boeende i Kumla hann mamma med, fem av åren bodde pappa där innan han dog. Det är alltså en hel del att ta rätt på. Egentligen är det väl inte någon panik med att göra det men jag tänker mig att våren är en bra tid på året att sälja hus på. Vi får ta lite pö om pö så det kommer nog att ta sin tid. Det känns ganska bra att gå och plocka bland mamma saker och minnas ...

Mitt i alla måsten så känns det även gott att planera in några kortare resor. Till påsk planerar vi en tripp till Stockholm och Märsta för att hälsa på J:s föräldrar och hitta på något kul för Stora och lilla H. En weekendresa till någon storstad i Europa finns också med i planerna, det känns gott mitt i det tunga.

Förutom röjande har vi träffat prästen inför begravningen. Broder T och Kronprinsessan var med och vi gav prästen en bild av vem mamma var. Jag tror det kommer bli en fin begravning.

I fredags var jag och J på stan. Jag tog flexledigt några timmar och vi fick en mysig dag på stan. Kavaj och lite annat inhandlades och vi åt en sen lunch samt tog en fika på Alla tiders kaffe. Ett nytt fik där ägarna tar kaffebryggarkonsten till en högre nivå. Rekommenderas!

Bloggsemestern är över

Tyvärr har det inte varit någon direkt semester. Under de gångna veckorna har min och familjens tillvaro varit helt förändrad. Mamma Marieanne blev sjuk i februari, någon vecka efter hennes 82-årsdag. Efter några veckor på USÖ så somnade hon stilla in. De sista dygnen var vi hos henne och när hennes svaga andning till slut upphörde så fanns E, hennes första barnbarn, vid hennes sida.

Från att ha varit en förhållandevis pigg mamma och mormor, som klarade sig helt själv, hamnade hon i en sjuksäng. Trots alla möjliga antibiotikakurer så svarade inte kroppen på behandlingarna. En urinvägsinfektion, som hon inte ens haft några symptom av, utvecklades till en blodförgiftning som blev så aggresiv att hjärtat blev  påfrestat. Ovanpå det en lungninflammation. Mer än så behövdes inte. Detta faktum blev ganska chockartat för oss alla. Ingen hade kunnat ana vad som väntade runt hörnet ...

Sakteliga börjar jag ta in det faktum att mamma inte längre är med oss. När jag besöker hennes lilla hus så känns det fortfarande som veckorna hon låg på USÖ och jag var dit för att titta till huset och blommorna.

Stundtals skrattar jag och skämtar som vanligt men sorgen ligger som ett lock ovanpå och känns ibland nästan förlamande. Allt som ska ordnas, alla samtal som ska ringas. Det känns lite övermäktigt men trots allt gå det.

Mitt stora stöd i den gungande tillvaron är min älskade J. Han lyssnar, stöttar och finns som en orubblig klippa intill. Nu är det bara att se tiden an och sörja. Det är en tröst att titta på alla fina blommor som släkt och vänner skickat. Alla mammas fina orkideer står nu här hemma och på något vis känns det lite som att mamma finns här genom dem.