Barnen på min planhalva med allt vad det innebär. Igår var vi på utvecklingssamtal och vi lyckades tajma in tiderna efter varann. Först ut var lilla h. Hon har huvudet på skaft och har runnit genom skolan utan några som helst mankemang. Jag vet att hon tycker att matten är lite motig och igår besannades aningarna.
När höstterminen började fick hon en ny lärare och hon har upptäckt att det finns luckor i hennes grundläggande kunskaper. Osäkerhet i val av strategier vid uträkningar, löd omdömet. Med den minst sagt usla matteundervisning hon fått de senaste åren så är jag inte förvånad.
Lektionerna bestod mest av kaos. Åtminstånde halva lektionen gick åt för att bringa ordning och komma igång. Att få tid till repetera och nöta in grundläggande beräkningar fanns det inte tid till.
Nu har skolan satt ihop ett åtgärdsprogram och det består i hemuppgifter under någon månad för att få ordning på kunskapsluckorna. Jag måste säga att jag är glad att detta uppdagades i så pass god tid.
Stora H sköter sig med den äran. Hon är tillräckligt ambitiös. Som förälder vill man förstås att de kan ta lite till. Men ärligt talat, jag har aldrig varit i närheten av hennes ambitioner.
Ikväll körde lilla h slutrepetition med Minikraxarna inför julshowen. Jag kom en timme för tidigt för att hämta henne och fick hoppa in och öva på några ingångar och avslutningssången. Sent hem och sen kvällsmat ledde så klart till konflikter mellan oss alla tre.
Lilla h kan vara en riktig dramaqueen. Middagen urartade i att glåporden for genom köket. Stora H tjongade på sin lillasyster verbalt med hjärtskärande gråt som resultat. Hon rusade upp för trappan när jag gick in och bröt konflikten samt trätte på storasyster. Då hörs från badrummet en glad unge som sjunger Cranberries låt Zombie med klämkäck stämma ... Så mycket för de krokodiltårarna.
I morgon kör vi genrep och måtte nu alla aktörer och sångare bli friska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar