20 juni 2011

Pojkarna på Tele 2 åh, åh, åh! (nynnas med fördel till Gyllene Tiders första hit)




När jag som bäst låg och spelade Angry Birds ringer det på dörren. Utanför står två grabbar från Tele 2.
Oh, no! Not you again, hann jag tänka.

- Jag är redan kund försökte jag. Jo, det visste de, men nu hade de ett erbjudande om telefoni till lågt pris.

- Har hört den förut grabbar, Sist jag fick ett "erbjudande" från en Tele2-kille så blev jag grundlurad.

- Det var Karam, han fick sparken säger den ene som tar i hand och presenterar sig som Simon eller nåt.

-Bra, det ska han ha, för den fan var här för att kontrollera att jag hade rätt prisplan eftersom jag var en ny kund. Han sänkte på stående fot mina priser och jag min idiot skrev på, berättade jag lite småsurt.

Jag minns att jag tyckte det var för bra för att vara sant. Och som alltid när den känslan infinner sig så är det så.

När jag vid jultid skulle köpa en ny mobil till Stora H och trodde jag skulle få den gratis, då hennes abbonnemang hade löpt ut, visade det sig att jag bundit om det på 18 månader! Shit! Mitt i julruschen fick jag denna kalldusch och köpa en telefon till fullt pris. Jag orkade inte ta tag i saken efter jul heller. Jag borde gjort det, för det var ett himla hallå om vilka metoder som hemförsäljarna bedrivit. Givetvis var de anställda av en underleverantör till Tele 2.

- Vi är inte här för att lura dig utan vi vill berätta om fast telefoni via mobilnätet, sa Simonkillen, den andre håll lite låg profil, han kanske var en PRAO eller FAS 3.

- Kliv på då, säger jag mitt mjäkiga våp.
Lugnt och metodiskt gick de igenom villkoren och prickade av allt vi talat om på en check-lista. Tydliga instruktioner hur jag gör om jag ångrar mig. På något vis känns det som att Tele 2 har dragit lärdom av förra höstens hard core-säljstrategi.

Efter en lång stund vid köksbordet där jag fått höra att jag har söta barn (ingen var dock hemma), bor i ett mysigt område (sic) samt har en cool katt så gav de sig av. Det tackade och bockade som väluppfostrade gossar och tyckte jag varit snäll mot dem. Snäll? Vad hade de väntat sig? Att jag skulle våldta dem eller strypa dem med telefonsladden?

-Snäll?, frågade jag.
- Det är så många som svär åt oss och säger schas! fick jag till svar.

Jag förhörde mig om hur deras fasta lön/provision fördelade sig och det verkar som att de nu kan överleva på lönen utan att kränga mängder av abonnemang varje dag. Det lät ju bra.

Som tack för att jag nu tecknat fast telefoni och bredband via mobilnätet så fick jag en p-snurra till bilen, en halsrem och två Tia-lotter, dock utan vinst.

Är det nu jag ska känna mig lurad?

Mitt halva löfte om att skaffa ett privat mobilabbonemang och ny lur till mig själv vet jag inte om jag ska infria. Efter många år med jobbtelefon börjar fundera på att ha en privat så jag kan lämna jobbet  på jobbet. Men det tål att funderas på en vecka eller två. Sedan kan jag uttala mig om jag blivit lurad igen.



Inga kommentarer: