Telefånigt

Jag har ofta tänkt att min förmåga att ständigt prokrastinera saker som rör mig själv beror på att jag är usel på att prioritera mig själv. Nu har jag emellertid tagit tag i några surdegar. Duktig flicka! Som straff så hamnar jag i oändligt långa telefonköer där jag tvingas lyssna på irriterande musik eller en entonigt malande röst som meddelar att jag behåller min plats i kön.

Ja, i bästa fall. Hos Smarteyes kopplades jag bort flera gånger och fick börja om från noll. IF:s telefonkö satt jag i igår och den tog sin tid men höll vad den lovade iallafall.

Såna här saker irriterar mig något enormt och nu kommer jag på att orsaken till att jag inte tar tag i saker som rör mitt välmående, ekonomi eller något annat personligt inte bara beror på min prioriteringsförmåga utan lika mycket på denna tröttsamma väntan.

Det här blogginlägget hann bli klart och jag vet fortfarande inte när jag ska få en tid hos optikern. Funderar på att ta den andra telefonen och kontakta tandläkaren som ska kontaktas. Där brukar det inte vara så marigt att komma fram. Troligen hinner jag boka tid där innan jag är först i kön till Smarteyes.