Imorgon blir det till att dra på sig selen och jobba igen. Så här, de sista skälvande timmarna, borde det till någon slags sammanfattning av ledighetsperioden. Jag avstår, jag kommer inse att det var så mycket som inte blev av.
Jag är utvilad, barnen nöjda och då är det väl gott så.
Känner ingen ångest alls över att återgå till vardagen igen. Om jag känner så imorgon bitti när klockan ringer är en annan sak. Passerkortet, kläder och pryttlar som ska med ligger framme så att jag, i det förmodade zombietillståndet, tar mig ut genom dörren utan allt för mycket strulande.
1 kommentar:
Haha - jag är preciiiis likadan på mornarna. Allt måste ligga framme annars får jag inte ihop det. Zzzzzz.....
Skicka en kommentar