blev det en sväng till Kumlasjön även i år. Före besöket grillade vi. Emme med kompisen J och Stora H dök äntligen upp. Jag hade tagit en tupplur på sofflocket och lyckats sova bort huvudvärken som hängt kvar i ett dygn. Tanken var att i år köra mc-kortege till Askersund men vädret kändes inte så lockande så det fick bli ett brasbesök.
Efter maten begav vi oss till Kumlasjön för att se på lilla h, som tillsammans med tre kompisar, fått det hedervärda uppdraget att bära var sin fackla till fyra pilbågsskyttar som skulle skjuta brinnande pilar ut till brasan som ligger i sjön. De klarade de med glans. Lilla h var lite nervös men laddad för att stå på scenen.
Vårtalet, som i en monoton stämma anfördes av en av gubbarna Eriksson, (jag kan inte hålla isär dem) var ett brandtal till byggandet av Kumla sjöpark. Om det blir samma framgångssaga som 75-årsfirande Kumlasjön får väl framtiden utvisa.
Antändningen av brasan gick lite trögt och barnafaderns hemliga vapen klickade. Han hade en liten detoneringsapparat som skulle användas om brasan inte tog sig ordentligt. Tyvärr skötte sig inte apparaten som han, med förtjust min, visade upp. Att jag levt ihop med en bombman var helt nytt för mig. Till slut brann det iallafall. Jag tycker iallafall att Kumla har ett allmänt småtrivsligt firande. I år slapp vi tivolit, som var där förra året, och tog udden av stämningen.
Hemma på Baldergatan fortsatte Emme och kompisen J umgås vid köksbordet medan jag och Lola, lite lagom fredagströtta ruvade i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar