Lugn och fin igen

En fin sensommarkväll i Stadsparken med Jeremias Session Band på scen kan ju inte annat än lugna ner sinnet. Välspelat och finstämt. Eva Eastwood gjorde ett lite taffligt inhopp på väg till sin konsert i Vretstorp. Hon sjöng med hjälp att en papperslapp, för texten kunde hon inte. Lite tråkigt, gästartisterna tidigare år har varit mer engagerade och vi var nog många som hade lite högre förväntningar på den hemliga gästartisten.

Frk Lugn blev återigen kär i saxofonisten som inte bara hanterade saxofonerna väl. Flöjtar, gitarr och kompsång fixade han också. What a man!

Broder T var med och underrättade att det var en Hammond B2 som fanns med på scen. En redig pjäs som säkert väger 100-150 pannor. En extralåda med lesleyhögtalare som säkert inte heller är någon lättviktare. Det krävs roddare av det rätta virket för att baxa upp sån här grejor på scen.

I min ungdom hade jag en medioker karriär som orgelspelare. Hade en Farfisa med elektroniskt lesley. Jag övade mina läxor som en tok en timme innan lektionen. Men den var bra att gömma cigarettpaketet i. Vid svällaren, alltså volympedalen) fanns ett förträffligt utrymme för saker som man ville ha för sig själv. Farfisan skänktes till Navet för några år sen. Det mesta av det elektroniska innanmätet hade drabbats av korrosion och den lät allt annat än väl.

Undrar om moderns önskan att jag skulle bli någon Klaus Wunderlich eller Stef Meeder? Hemska musiker som massakrerade schlagerhits på sina samlingsalbum. Gärna i potpurrier av en allsköns blandning av musikstilar. Inte undra på att jag gav upp. Orgel i ett punkband var så fel det kunde bli 1978. Idag skulle den cross overn höjas till skyarna.

Googlade på Stef och hittade ett alldeles fantasktiskt omslag från hans tidiga karriär i brytningen av 60-70-tal. Naket säljer ju. Vad tänkte han med? Stå med en halvnaken dam på en strand med lite halvbånge? Och titlen på albumet? "What now my love" Det verkar ju helt uppenbart.