Barren rasar bara jag tittar på granen. Det är inte bara barren som ligger på golvet. Även pyntet på den nedre delen har hamnat där. Trajja, min lilla hittekatt roar sig kungligt. Hon får hållas trots att hon förflyttar hon ansenliga mängder med barr via sin rygg när hon lattjat färdigt.
Tror jag väntar till kidsen kommer hem. De är med och klär granen för då är det kul. Nu är det bara jobbigt. Även tråkighter måste göras ibland. Det är bara så.
Hur vuxet lät inte detta? Och lever jag som jag lär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar