Ett kollektiv jag gärna ansluter mig till

Läste på Konsumbloggen om en ny liten folkrörelse som är på frammarch. Det går ut på att när man handlar något så kan man betala för en extra vara som kassapersonalen får ge till en valfri kund som kommer efter. Det kan vara en kopp kaffe på ett fik eller vad som helst. Det behöver absolut inte vara någon dyr vara. Det är som sagt tanken som räknas.

Det är inte krångligt alls. Säga bara
…och så skulle jag vilja betala för en extra kaffe som du gärna får ge bort till vem du vill efter mig. Hälsa från Kollektivet.

FrkLugn blir alldeles till sig över att se om den här idén kommer att sprida sig till en folkrörelse.

Bor det en masochist i mig?

Börjar ju undra lite. FrkLugn fick ett presentkort på en chokladscrub av sin gode bror förra julen. I elfte timmen, innan giltighetstiden löpte ut bokade kronprinsessan tid åt sin stressade mor för behandlingen. Någon dag innan dagen för skrubberiet passade kroppen på att bli sjuk. När ny tid skulle bokas läste jag att de fått in spikmattor. Det blev alltså ingen skön, behaglig och chokladdoftande behandling utan en orange matta med 6000 vassa taggar.

Spikmattorna ska vara väldigt bra mot allehanda krämpor som ryggont, ishias, spänningshuvudvärk m.m. Saken är ju den att jag inte direkt lider av några krämpor. Varför i hela friden lägga sig på något dyligt?

Lite fegt åkte jag hem med mattan till kamrat C som hävde omkull sig direkt på golvet och bara njöt. Okej, kan hon med sin fibromyalgi så ska väl jag kunna, tänkte jag lite nöjt.

Väl hemma i sängen så tänkte jag köra en lite provliggning på en kvart. Det stod att man ska börja lite lagom. Det stack som fan en stund. Speciellt när katten Trajja hjälpte till genom att stå och trampa ovanpå mig. Dubbelbehandling!

Efter 15 minuter vände jag mig om och provade att ligga på mage i 10 minuter för att avsluta med rumpan och ländryggen.

2 timmar senare vaknade jag. Så gick det med den försiktiga introduktionen...

För att ha somnat på kvällen och vaknat upp så kände jag mig inte så mosig som man brukar göra. Inbillning eller inte, de tåterstår att se.

Trivsel Trajja

Snart har det gått en månad sen hittekatten Trajja flyttade in. Hon var ytterst sällskaplig redan från början. Nu kommer hon som ett skott och ställer upp som välkomstkommitté när ytterdörren skvallrar om att någon är på ingång.

Måste säga att det är mycket trevligare att komma hem på kvällen när det lilla lurvet tar emot. I synnerhet idag då Frk Lugn ramlade in seent efter en lång dag i Norping med workshop. Vilken lisa att få klappa lilla katten och må bra tillsammans. Det sägs att djur inte har någon uppfattning om tid. Kanske är det inbillning att jag tycker hon är lite extra kärvänlig när jag varit borta lite extralänge.

Stötande diagnoser

När en person i Södertälje ville ha kombinationen ADHD som en personlig skylt blev det tvärnit. När bokstäverna placeras i den ordningen kan det uppfattas som stötande, anser den myndighet som FrkLugn är anställd vid. – Vad som är stötande är ingen exakt vetenskap. Det är en bedömning vi gör, då får man försöka ta höjd för hela svenska folket, säger vår pressekreterare.

Jädrar i min låda ... är det så illa med svenska folket att vi tar anstöt av osynliga handikapp? Eller är det så att en svenska myndighet anser att bokstavdiagnoser är anstötliga? Jag vet inte vilket som är värst.

Nä, släpp skyltarna fria. Låt den som skaffar sig en skylt vara ansvarig för innebörden.

Kvällens kväljning

Frk Lugn har hamnat i Facebook-träsket. Lite småkul att segla runt och snubbla på folk. Hittade en örebropolitiker som citat: funderar på om människan förändrar politiken, eller om politiken förändrar människan.

Tja ... det kan han ju fundera över. Jag tror att i hans fall så är det det sistnämnda.

Har man dessutom mage att pränta ner Våld är den odugliges sista utväg som sitt favoritcitat så känns det liite kasta sten i glashus. Med tanke på att han viftade till en ung vänster-tjej under ett kommunfullmäktigemöte som han tyckte borde sättas på plats.

Tänk, ibland skriver jag nästan fel när jag ska skriva kommunfullmäktige. Det blir så lätt maktfullkomlig.

Personkult

Det finns många beundransvärda människor. Vissa dyrkar andra så till den milda grad att de bildar fan clubbar eller små sällskap där de höjer sina idoler till skyarna. FrkLugn har lite svårt för sån där personkult men nu är jag närmast beredd att ansluta mig om det nu finns nåt Stellan Egeland-sällskap.

För er som fattar noll kan jag förtälja att den mannen vann hojbyggar-vm häromåret. Hans skapelser är aningen spejsiga. Visst, det finns snyggare byggen. Det är Stellans lösningar som är geniala, och att han gör rubbet från grunden som får mig att imponeras.

Framförallt är det hans attityd som jag diggar. Hans sätt att skriva och hans sjuka humor. Ibland dyker han upp i nån liten krönika i MCM som jag läser med nöje.

Nu snubblade jag på hans blogg och den har hållt humöret uppe hela helgen. Har läst den uppifrån och ner och nerifrån och upp. Roats, imponerats, förvånats och förundrats.

Karln är totalt politiskt inkorrekt, stundtals plumpare än Bert Karlsson.

Jag skulle gladeligen släppa lös honom på min hoj. Om jag dyrkar honom tillräckligt mycket kanske han förbarmar sig över stackars mig.

Ett tecken på tillfrisknande ...

... måste jag nog ändå erkänna. Jag orkar ju med att bli lite lätt upprörd.

Middagsmaten blev påver. Alternativen stod mellan gröt och stekt ägg. Det blev det senare.

Då januari varit en ganska luspank månad så snålade FrkLugn vid inköp av ägg. Sprättäggen ratades för en billigare variant. Plockade lite motvilligt ett paket Närkeägg från hyllan. Nåja, de är ju åtminstånde närproducerade om det nu är till nåt försvar. Så här med facit i hand är det inget försvar alls. Jag känner mig dum, dum, dum.

Jag som lovat att bojkotta Bosse Pålsson i all evighet. Ställde nämligen en liten stillsam fråga brevledes för många år sen men fick aldrig nåt svar. Herr Närkeägg har nämligen mage att marknadsföra sina ägg på ett ganska patetiskt sätt. Höns i inredda burar. Min stilla undran var vad det innebar. Är burarna inredda med gardiner eller nån annan trivselhöjande faktor för de tappra hönsen?

Nu har marknadsavdelningen taggat upp några sittpinnar på skalan patetisk. Vad står det i locket på kartongen? Vad är det för kalkon som knåpat ihop detta?

Nu är de heavy stuff som gäller ...

... i kampen mot viruset. Ynkar och känner mig alltmer tragisk. Stora H och hennes vänner har tjejfest. De har pyntat Oppestugan med glitter och glamour. De började med spasalong och bastu för att fortsätta med partymusik, pizza och godis.

FrkLugn släpade sig dit för att fylla upp luftmadrasserna och lilla h fick vara med på nåder en stund. Sen låg vi och kände oss lite lätt tragiska i soffan.

Kamrat S ringde på seneftermiddagen och undrade om en liten krogrunda i Örebro skulle vara tänkbar. Tack men tyvärr. En stund inne i Face Book-träsket var allt som lördagskvällen erbjöd i form av socialt umgänge. Hur socialt nu det är?

Doktor K lägger händerna på gipsväggarna i sitt nya badrum. I brist på läkande händer klamrar jag mig fast med var sin hand på blåbärssoppatetran och sambouccaflaskan. Som en livboj.

Värsta husapoteket

Var tog veckan vägen? Några dagar i Norping med invigning av nya myndigheten och avdelningskickoff. Ovanpå det, ta igen bortavaron.

Fick med mig nått virus som ansatt mig ganska rejält. Tillvaron går nu ut på att hasa runt i myskläder och hosta, snora och känna mig allmänt hängig.

En lång radda av diverse medikament för att lindra symptomen står på parad på köksbänken. Det ser närmast tragikomiskt ut. Jag känner mig tragikomisk med för den delen.

Prosit!

Kattastrof med lyckligt slut

Lördagkvällen var vikt för en middag med vin och Rappa-Kalja. Några timmar innan spelkamraterna anlände passar hittekatten på att rymma.

Hon bara drog!
Frk Lugn rände runt i närområdet, först till fots senare med cykel och lockade förgäves i flera timmar. Katten var som bortblåst. Hjälp! Inget halsband, ingen id-märkning, okastrerad... Det mörknade och det blev allt kallare.
Tur att gästerna var sena för tidschemat sprack totalt. Det blev en bra kväll trots allt. Rea-oxfilé, cous cous och specialsallad. Proppmätta! Men inte mer mätta än att panna cottan slank ner.

Små avbrott för att locka på katten. Konstiga ord som vi grunnade och grunnade över. M som var rapparen läste tålmodigt upp förslagen fyra gånger i rad för oss andra som gick in i något Alzheimerliknande tillstånd.

Smalfet - det ordet kommer jag som gammal typograf aldrig kunna smälta.

Framåt midnatt ger sig spelkamraterna av. Efter en stund ringer telefonen och de har hittat katten!

C har tydligen ett sjätte sinne. Eller så tänker hon som en katt. Hon gick rakt på ett gammalt uthus på andra sidan vägen och minsann, där satt och katten och jämrade sig.

Vilken lättnad. Somnade lugn och lite vinlullig.

Konstigt i Kumla

En härlig lördag var det igår. Solen stod som spön i backen. FrkLugn och kamraterna i Kraxkompaniet flyttade sitt bohag från lokalen till en ny lokal. Nåja, lokalen råkar vara en lägenhet. Inte konstigt att grannarna förundrat såg på hur vi bar in de märkligaste saker. Normalt flyttar folk in sitt möblemang. Här kom folk bärandes på massor med konstiga kläder, en tomahawk, en pärleport, jongleringsattiraljer etc. Hur ofta kommer en medelålders man gåendes i en tunna mitt inne i Kumla?

Listat

Dagens jippi!: En helt igenom harmonisk kväll med barnen. Inget tjafs, inget tjat. Bara kul och avkopplande.

Dagens nagelbitare: Tågförsening redan på Kumla station.

Dagens kläder: Hyfsat proper upptill. Svart kavaj, rutig kjol, tights och metallic-skor. Hyfsat trashig nertill.

Dagens frisyr: En bra hårdag. Helt enkelt.

Dagens låt: Ingen alls. Konstigt, en hel dag utan att en låt fastnat på hjärnan.

Dagens lunch: Kalops (med rekordmånga kryddpepparkorn) och potatis på en lunchsylta i Norping.

Dagens middag: Köttsoppa och plättar, tillagad av Stora H.

Dagens sök: Medlemmar i Transportstyrelsens insynsråd på en lånad dator.

Dagens tidning: NA, Östgöta-Extra och nya numret av MCM. En rejäl dos läsning på tåget.

Dagens ord: epi-serverinloggning.

Dagens måste: Hänga tvätt.

Dagens tema: Tågbyten. Det blir kallt att stå på perrongen med coola skor.

Dagen jippi nr 2: Hittade den förlupna duntofflan till fötternas förtjusning.

Saker att glädjas åt i januari

• Solen är uppe en dryg halvtimme mer än på julafton.
• Tulpanerna finns i affärerna
• Bush avgår snart.

Frk Lugn har roat sig med att hitta lite siffror över tillståndet i USA under Bush-gubbens år vid rodret, det var ganska häpnadsväckande siffror:

Amerikaner i fattigdom
2001 31,6 miljoner
2007 37,3 miljoner

Amerikaner utan sjukvårsförsäkring
2001 28 miljoner
2007 45,7 miljoner

Statsskuld
2001 5,7 biljoner dollar
2007 11 biljoner dollar (85 000 miljarder kronor) Sic!

60 procent av befolkningen saknar eller har litet förtroende för gubben. Är det nån som är förvånad? Han borde fortsatt chefa över Texas Rangers

Al Gore som så snöpligt missade presidentposten fick ägna sig åt andra viktiga saker för sig under tiden. Resultatet blev en ökad medvetenhet om den globala uppvärmingen. Delvis genom filmen En obekväm sanning som fick en Oscar. Al Gore fick Nobels fredspris 2007.

En viss skillnad...

Skrivkramp och en kall fot

Fryser om ena foten. En av julklapps-duntofflorna är på vift nånstans. Fryser lite om huvet med. Borde masa mig ner till hårtorken. Håret torkar inte av skrivtorka.

Lyllos Unni Drougge. Hon motar in sin son på bloggen när skrivkrampen sätter in. Faktum är att jag uppskattar hans inlägg mer. Därmed inte sagt att jag inte gillar Unni.

Om en vecka lämnar George W Bush Vita Huset. Jippi! Nu kom jag på vad jag vill skriva om. Men det får bli i morgon när håret är torrt, fötterna varma och klockan inte är så mycket.

Hörde Hellsing fel?

Ingen kväll utan lite godnattläsning. lilla h vill oftast höra mig läsa och det är en ganska skön stund. Ikväll fick jag äran att lyssna när hon läste ur den vällästa Lapricka Papricka. Lennart Hellsing är en ordvrängare av högsta rang. Bara han kan med sån självklarhet leverera nonsensstrofer som är så klockrena att de sätter sig fast:

Ticke tack
ticke tack
här kommer Peter
Palsternack

I bokens försättsblad hittade jag en handskriven hälning från Hellsing.

Jag minns att han signerade den på en bokmässa år 2000. Stora H hade precis inträtt i den första trotsperioden och hennes stridsrop löd ständigt - Jag vill inte!

Undrar om Lennart hörde fel när vi talade om vilka namn som skulle stå eller om han faktiskt skojade till det lite med hennes namn och tillstånd.

Till Ingevill och Hedvig med hälsning Lennart Hellsing står det.
Ingevill var ju riktigt mitt i prick.

Tjuvstartar nog Trettondag Knut - granen ska ut

Barren rasar bara jag tittar på granen. Det är inte bara barren som ligger på golvet. Även pyntet på den nedre delen har hamnat där. Trajja, min lilla hittekatt roar sig kungligt. Hon får hållas trots att hon förflyttar hon ansenliga mängder med barr via sin rygg när hon lattjat färdigt.

Tror jag väntar till kidsen kommer hem. De är med och klär granen för då är det kul. Nu är det bara jobbigt. Även tråkighter måste göras ibland. Det är bara så.

Hur vuxet lät inte detta? Och lever jag som jag lär?

Pimp your ride så här i gråvädret

Gråvädret är tillbaka. Mildvädret tog med sig snön och de fina grejerna på grannes skorsten. På sätt och vis skönt. Nu slipper jag fundera över hur man kommer åt att plocka ner dem.

Allt är förgängligt. Vintern med. Någon gång framåt mars så har den släppt taget.

Frk Lugn lider av hojabstinens. Svårartad. I väntan på våren så surfar jag runt och letar efter saker som skulle göra sig bra på hojen. Önskelistan börjar bli lång och dyr.

Kolla bara på dessa mattsvarta blås! Flämt och flås... De väcker vill-ha-känslor så det ryker. De står högst på önskelistan. De jämrans piporna jag har nu låter illa, illa. Nya blås och en ordentlig förgarinställning är ett måste innan våren.


Eftersom jag funderar på att byta till den gula tanken skulle även dessa fullkomligt onödiga bling bling-pryttlar passa fint. Jag vet, det är fullkomligt förryckt att byta ut fullt fungerande delar. Men nu när jag ändå är igång och önskar så...

Gula tändkablar känns så nice


Gul kedja, jag veet, vanvettigt men läckert!


Till sist, gula ventilkåpor. Jag säger bara gult är inte fult!

Den slimmade sadeln och de svarta, stiffa stötdämpare på översta bilden skulle göra susen för både utseende och funktion.

Jämmerdalen ligger i Gaza - inte i Gnällbältet

Åter i Jämmerdalen suckades det lite här och var. FrkLugn tyckte det gick ganska bra att stappla sig upp och bege sig till jobbet. Visst var det lite förvirrat med dubbla IT-miljöer och ett sirapssegt nätverk. Men på det hela så fungerade det bra.
Självklart är det tillåtet att gnälla över vinter och kyla och alldeles för långt till semestern. Men jag och omgivningen befinner oss inte på Gazaremsan. Idag har de fått några timmars frist för att få in livsnödvändiga saker som mat och medicin. Tre timmar...

Slår ifrån mig eländet och bearbetar det hemska med humor a´la Lindström. Han är bland de bästa. Nere i helvetet har de fan inte möjlighet att fly med seriestrippar.

Jag är, när jag tänker efter, tacksam att jag har ett jobb att gå till, tacksam över att mina barn inte behövt ringa Bris på jullovet, tacksam över att jag kom på att det är torsdag snart och många av oss på det viset får skolas in i vardagen igen med en kortvecka.
Jag är tacksam att jag har en vardag också.

Snart åter i selen

Frk Lugn sitter och svajar lite på stolen så här sista kvällen på jullovet. Känner mig lika trött och sleten som kvällen innan julafton. Nu beror det på en överdriven konsumtion av antingen tequila eller så är det drinkmixen med massa E i.

Enligt kamrat T så är alla dessa E:n livsfarliga för hypofysen. Tänker jag efter så brukar jag vara oförskämt pigg när jag hållt mig till enbart ren blanksprit. Inga konstiga tillsatser men visserligen farligt lätt att överdosera.

Hur som helst så var det en kul kväll. Med galna konversationer. Om de så här i dagens eftertänksamma blekhet var så väldans geniala och kreativa börjar jag tvivla på. Men det var kul igår.

Känns ganska skönt att kliva in på mitt nygamla jobb i morgon. Komma ihåg att svara Transportstyrelsen istället för Vägverket blir en av utmaningarna.

Konstiga kurser

Frk Lugn har bligat igenom Medborgarskolans kursutbud med stort intresse. Tänk vad mycket man kan få lära sig. KonKursen finns märkligt nog inte med så här i kristider. Men den går man väl på vare sig man vill eller inte om det vill sig illa.

Årets utbud var inte riktigt lika spejsat. Eller det kanske är nåt annat studieförbund som ordnar de där märkliga kurserna.

Nåväl, efter lite bläddrande fram och åter så lyfts ögonbrynen lite, på ett Åh Fanistiskt vis.

Under rubriken Kultur och samhälle finner jag en kurs som heter Åldrande och död.
I beskrivningen står att läsa följande:
Vi väljer bland 250 olika studiehäften. Läser och diskuterar bland de ämnen vi tillsammans valt. 9 ggr/ 190 kr

Jädrar i min låda! 250 häften om åldrande och död. Åldrandet och döden tycks vara ett mastigt ämne. Kan man ta en fil kand i ämnet tro?

Jag som hade hoppats på något mer lättsmält lärande bläddrar vidare och till slut hittar jag en sån där märklig kurs. Haha!

Sy höns
Vi syr stora och små, tjocka och smala höns i olika former, bland annat i bomullstyger. Sic!

Undrar om min vingkamrat vill ha en sån kurs i present? Eller blir jag vingklippt, plockad och tjärad. Bäst jag håller näbben.

Den biter i

Kylan alltså. - 14 grader mitt på dagen. Inne är det varmt och gott. När jag kikar ut genom fönstret ser jag grannens skorsten. Intressanta formationer har bildats vid den. Som omvända istappar. I en formation som för tankarna till...
Avgör själva.

Rapport från en spyhink

Inte ett jullov utan att någon i familjen drabbas av vinterkräken. Suck... Barnen var på årets första innebandyträning och skuttade glatt iväg för att testa nya tillbehör. Stora H var helt såld på sin nya klubba som det gick att få till bra, hårda skruvar. lilla h hade känt sig lite matt efter uppvärmingen och valde att stå i mål. Redan där borde jag anat...

Efter träningen var det släktkalas då mågen firade fölsedag. Efter en portion tackopaj så verkade livskrafterna återvända på lilla h. Eftermiddagen ägnades åt att spela Wii sports och Guitar Hero.

Precis när vi ska åka hem lägger sig lilla h på golvet i något som jag trodde var ren och skär trots. Nepp, ungen spydde!

Stånk, packa in alla i bilen med medhavd spypåse och fara hemåt. Väl hemma petade vi andra i oss vitpepparkorn så det riktigt gurglar i magen. Jag vill inte bli sjuk nu! Stora H vill ännu mindre bli sjuk.

Lugnet verkar ha lagt sig de små sover, jag ska nog snart göra det samma. Nu håller vi tummarna.