Fästingplågan

Ikväll gjorde Jyrki, (a. k. a Herr Panik) verkligen själ för sitt namn. Jag var hemkommen från en hundrunda med Katla och hör J hojta uppifrån duschen. Plötsligt kommer han farandes nerför trappan spritt språngande näck och galen. Jag trodde han var glad att se mig men se, så var inte fallet.

- JAG HAR FÅTT EN FÄSTING!, vrålar han. SKANDAL!, trumpetar han sedan. ( Skandal, det är J:s standardfras när saker inte går hans väg)

Jag tog det hela med ro, för jag är ju en person som tar det mesta med ro. Min avsaknad av reaktion föll inte i god jord kan man lugnt säga. Jag sa åt honom att gå upp och klä på sig då jag väntade på att ordföranden i samfälligheten skulle komma förbi vilken sekund som helst.
Uppe på badrummet hörde jag hur han muttrade att detta är inte att leka med. - Jag kan bli lam, blev nästa utfall.

Nåväl, grannen/ordföranden kom förbi medans J grundligt sanerade sig uppe i duschen. Efteråt duschen kom han ner och krävde att vi gör oss av med Trajjakatten.

Det kravet brydde jag mig inte ens om att kommentera, jag glodde lakoniskt på honom med en blick som jag vet tar udden av de flesta av hans utspel. Idag hade det motsatt effekt. -  Om du inte tar mina krämpor på allvar ska jag börja piska dig, härjade han.

Jag parerade skickligt undan daskarna samtidigt som jag lagade mat och kontrade med
-Älskling, på lördag ...
- Tyst, röt han.
-På lördag kommer fästingbu ... försökte jag igen
-Tyst! Du bryr dig inte om att jag blir lam ... fäktade han.

- Tyst på dig och lyssna! Det kommer en buss till Kumla där man kan vaccinera sig mot TBE på lördag. Du kanske ska passa på att gå dit, pressade jag fram.

Han klämde på den lilla röda pricken så att området runt pricken rodnade.
- När det blir stort som en femkrona ska man uppsöka sjukvården, se så svullet det är, hummade han.

Själv undrar jag vem som bör uppsöka psykvården. Han eller jag.

hemmafix

Kvällen har ägnats åt diverse fixande hemmavid. Stora H hade köpt nitar som hon piffade till sina shorts med. Shortsen blev som nya och lite kaxigare än innan. Spöket på byxorna är det berömda biblioteksspöket i Hallsberg. Han fick följa med hem idag. Lilla h har varit med J på prao där idag och hon och klasskompisen E fick hjälpa till att gallra utgånga böcker och städa bokhyllor. När de var klara med de lite tråkigare uppgifterna fick de göra en lite utställning med sina favoritbarnböcker.

Tjejerna var nöjda med sin prao-dag. Jag kan tycka det är lite överdrift att barnen ska ut på prao redan i andra klass. Det är då rakt inte lätt att hitta plats som passar så små barn. Jag antar att det är personalen som vill ha ytterligare en dag för planering och döper det hela till arbetsplatsdagar. Det gäller att ha kontakter med folk som har möjlighet att ta emot barnen. Det är inte många som har tid att ha med ett barn samtidigt som arbetet ska skötas. På måndag är det Stora H:s tur. Hon får hänga med en klasskompis till universitets it-avdelning där hennes pappa jobbar.

Själv har jag klippt gräset, skruvat ihop en förvaringslåda till uteplatsen och grejat med lite av varje. Lite hammockgungande hanns med trots att det var lite kylslaget ute. Kvällarna är härliga nu och den här kvällen var trots sin enkelhet väldigt harmonisk.

J brassade hamburgare och pommes till kvällsmaten som intog till reggaerytmer. En skiva med Burning Spears hade kommit med paket från Amazon. Säga vad man vill om reggae. Man behöver vara pårökt för att uppskatta musiken i långa loppet. En låt går väl an men därefter ...

Alltsom oftas när vi diskuterar vår omaka musiksmak hävar J att det är texterna som är det bärande i musiken. Det kravet tyckt dock vara undantaget Burnings Spears, vars texter upprepar ett och samma ord om och om igen. Det behövs inga texthäften där inte!

Sedan begav han sig till Underlandet tillsammans med Alice. Inte i den vanliga sagovärlden utan i form av något slags spatterspel. Alices vita förkläde är ständigt nedstänkt av blod. Sådan är han min oäkte hälft.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Vad är det för speciellt med Valhallavägen?

Lilla h tutar på med sin klarinett. Så är på slutet av terminen duggar konserterna tätt. Förra veckan var det vårblås på bibblans atriumgård.

Igår kväll var det avslutningskonsert på kulturskolan. Klarinett- och saxofoneleverna turades om att spela. Lilla H spelade Pippis sommarvisa. Fröken har tränat lite dåligt på sistonde så hon valde ett säkert kort. Bäst var kvartetten, med en saxofon av varje sort, som spelade ledmotivet till Bumibjörnarna. Kalasmäktigt med en barytonsax som stompade på! 

Idag är de iväg till Stockholm för konsert på Musikmuseet och besök på Gröna Lund. Bussresan var låång och trååkig meddelades jag via sms. Väl framme i Stockholm var allt toppen. Det kom ett sms med meddelandet OMG !!(Oh My God för er som inte är så bevandrade i dagens förkortningar) Vi är på Valhallavägen, min favvogata!

Är det Monopolspelet eller något besök som gjort intryck? Jag har ingen aning men ska fråga henne när hon kommer hem ikväll.

Hur gör man come back?

Efter långt uppehåll så suger det lite i bloggtarmen. En tung vår har det varit, både på den privata fronten och på jobbet. Nu börjar det vända och det är mest trevligheter som ljusa sommarkvällar, speedway och allt annat som man gått och längtat efter under vintern.

Livet har snurrat på efter mammas bortgång. Nu är huset till salu och bouppteckningen är i full gång. Det sköts av proffs och nu känns det inte som det är massa måsten med papper och annat som ska tas om hand hela tiden.

Äntligen är försommaren här och livet är på det stora hela helt fantasktiskt. Barnen är tillfreds och kärleken till J växer och djupnar.

Att blogga om det rosenröda skimret blir dock för enahanda. Jag har haft svårt att blogga om den lyckliga delen av livet. Roligast har det varit att skriva om vardagsångesten som då och då toppas med glada stunder. Vem vill läsa om hur kär jag är?

Jag grunnar som bäst på vilket upplägg jag ska ha om jag nu ska fortsätta blogga. Jag smyger igång på ungefär samma sätt som innan men rätt var det är så har jag hittat den nya formeln.


Min gamla bloggrubrik Lugn, bara lugn stämmer inte längre. Jag lever ju med Herr Panik, eller något åt det hållet. Herr Panik och Frk Lugn har dock vansinnigt roligt ihop och det är nog runt det som  bloggandet kommer att ha sin grund i. Varvat med ungar, hundar, speedway, musik och andra väesentligheter.


Det lutar starkt åt något slags scener ur ett äktenskap fast med bäring på komik istället för tragik ... Häpp! Det har jag det! Jag tror det blir bloggnamnet. Fast vi är ju inte gifta, än.

Smaka på namnet - Scener ur ett föräktenskap ...
eller
Scener ur ett oäktenskap.

På återseende.