Folkbildning

I helgen var vi ett gäng amatörskådespelare som fick oss en duvning i cirkelledarskap. Folkbildningens historia och gruppdynamik stod på kursplanen. Intressant och nyttigt. Just den här tiden på året dimper kurskatalogerna från studieförbunden ner i brevlådan. Jag lusläser dessa, för det finns alltid några högst märkliga kursen på menyn.

Medborgarskolan tar nog priset med sin kurs Gå i högklackat! - en kväll med High Heel School. På en kväll får hugade plattfotingar chansen att lära sig:

• Grunderna i kroppens linjer
• Teknik för hållning
• Teknik för gång
• Övningar för rörlighet och styrka i ben, bål och fötter
• Praktisk träning med High Heels
• Catwalk
• Teknik för poser
• Handväskcoachning
• Stil och Elegans 

Voo! Jag vill vara en fluga på väggen för att se hur handväskcoachningen går till. Att anmäla sig till kursen kommer inte på fråga. Jag tänker inte utsätta mina fötter, mitt ego och min plånbok för att delta. Kursen leds av en brasilianare med en diger meritlista. Helt galet! Eller så är det jag som inte är tillräckligt vidsynt.

När man gått den kursen så kanske nr 2 på listan över Konstiga kurser - Lär dig knyta scarfs kan komplettera de nuvunna kunskaperna.

Överraskning

Strul mc har gjort sig för sina fester med hemliga artister. Alltid bra band. Chuck Hall spelade som en gud.

Äntligen i vårt skafferi!

Johnnys senap har varit en given produkt i skafferiet. För någon månad sen fick jag veta att det ska finnas ketchup av samma märke. Ketchup är ingen produkt som har stor åtgång i hushållet. En liten flaska brukar räcka i nästan ett år. Barnen äter peppich sällan, det är jag som ibland vill hälla likriktarsås på maten.

Johnnys ketchup har då rakt inte varit lätt att få tag på. Broder T har i ren desperation, efter att ha letat i Örebros alla affärer efter ketchupen, gjort en efterlysning av försäljningsställen på Facebook. han fick ta sig över länsgränsen och åka åt Kristinehamn för att komma åt den eftertraktade såsen. Jag har letat i diverse mataffärer utan napp. Först i förra veckan hittade jag den eftertraktade flaskan på Maxi i Kumla.

Idag var inte matlagningshumöret på topp. Det blev pasta och köttfärssås ihoprört lite halvhjärtat. Ett ypperligt tillfälle att prova om nu den motsvarade de högt ställda förväntningarna.

Resultat: Helt okej. I klass med Heinz.

Synvillor

Någon plattskalle har skutit ihjäl en häst i Östernärke. Han trodde det var ett vildsvin!

Ja, de är ju förvillande lika - travhästar iklädda flugskyddstäcke och vildsvin ... De har fyra ben och två öron. Vad jägaren har mellan öronen vill jag låta vara osagt men han lär har ett gravt synfel.

Travhäst?

Vildsvin?

Det går som på räls

Orka vänta på bussen i över en timme. Är man på galej med lokförare Marianne så ordnar det sig. Jag och en annan lokförare i samma sits, fick lifta med ett godståg.

Elvis lever

Han bor i en husvagn på Gustavsviks camping. Don't be cruel, Camilla!

Back in business

Hittade en lite smårolig lapp på diskbänken vid kaffeautomaten.

Män som kallar grönsaker för kaninmat borde studera kaniner. Kaninhanen är vig, rörlig, har ingen kulmage och är en outtröttlig älskare. / Solveigh Wilhelmsson, Svärtinge.

Någon kollega som vill få fart på männen på jobbet kanske?

Semestern ligger nu bakom mig

Imorgon blir det till att dra på sig selen och jobba igen. Så här, de sista skälvande timmarna, borde det till någon slags sammanfattning av ledighetsperioden. Jag avstår, jag kommer inse att det var så mycket som inte blev av.
Jag är utvilad, barnen nöjda och då är det väl gott så.

Känner ingen ångest alls över att återgå till vardagen igen. Om jag känner så imorgon bitti när klockan ringer är en annan sak. Passerkortet, kläder och pryttlar som ska med ligger framme så att jag, i det förmodade zombietillståndet, tar mig ut genom dörren utan allt för mycket strulande.

Solidaritet?

Usain Bolt var DJ på en av Stureplans nattklubbar inatt efter DN-galan. Inget konstigt med det. Men hur kan man ge en nattklubb vid Stureplan namnet Solidaritet? Låter lite märkligt i mina öron. Men var och en har väl sin egen syn på den saken ... Jag antar att de som ingår i den kollektiva gemenskapen runt Stureplan har en annan åsikt.

I lilla Kumla finns inget Stureplan, tack och lov. Hotellet har någon form av  nattklubb  med det lovande namnet G-spot. Trots småstadprägeln så slipper vi inte undan de sämre sidorna av verkligheten. Inatt blev två människor knivskurna inne på dansgolvet. Kommentarerna på na.se haglar in. Kumla bespottas och döms ut att likna Bronx eller nåt. Tyvärr slipper inga platser undan, våldet. Tomtebolyckan finns i sagoböckerna. Jag börjar känna mig gammal och desillusionerad. Grumpy Old Woman.

Hemma igen

Jag gillar Gotland och nu har jag även blivit ett fan av Öland. Det måste vara något med det karga, vinpinade landskapet som drar. Kanske jag är en ö-människa? Övistelsen blev aningen kort, men trots det så är det skönt att vara hemma och landa lite innan det är dags att återvända till jobbet på måndag.

Flickorna är nu ganska avslipade humörsmässigt mot varandra. De har kamperat ihop nästan hela sommaren och visst blir det konflikter, men inte så många som det brukar vara. I jämförelse så är de väldigt anpassningsbara och okomplicerade när det gäller. Mina finingar.

Fartstänkta tjejer

Nära döden upplevelse

Berg och dalbanor är saker jag brukar undvika. Idag gjorde jag ett undantag. Fy farikan! Nu kan jag låta dem vara en lång vid framöver.

Sol

Öland visar sig från sin bästa sida. Polen skiner, sanden är nästan vit. Havet brusar lagom.

Motortjejer

Inget vidare badväder så vi kör crosscart. Hornen växer ut snabbt!

Raukar

Finns även på Öland. Barnen tycker de är lite fjuttigare än de gotländska. Det är kav lugnt och rätt behagligt.

Hej Öland

Nu har vi kommit fram efter en dryg resa. Jag har feber och är inte helt på topp. Vädret är iallafall fint.

Snacka om kovändning

Igår morse var planen att styra mot Årjäng och Hillbillies sommarträff. Vädret såg inte så lovande ut åt väster. En snabb koll på väderkartan visade på skapligare väder i Småland. Efter en snabbkonferans med Triumphkamraten M beslutade vi att styra till Virserum i djupast Småland istället.

Åh vad gillar folk som kan ändra sig på en grisblink! M var med på noterna, att det var 27 mil att köra, var det mest jag som knorrade över. Väl framme sken solen fast det blåste småjä*lar men vad gör det när det finns glada kamrater på plats. Upp med tält och ner med svalkande drycker.

M verkade trivas som fisken i vattnet och slog sina lovar på egen hand mellan varven. Jag behövde då rakt inte vara ciceron för henne trots att det var första gången hon hamnade på en dylik tillställning. Kamraterna som varit på plats några dagar längre hade, som man brukar, efter några dagar i fält tagit sig ner till det där smålöjliga stadiet man hamnar i efter flera dagars party ute i busken. Läs, ganska lågt. Det verkade inte bekymra henne det minsta. Hon smälte in hur lätt som helst.

Mera mat!

Marianne äter igen! När hon inte äter, går hon på toa. Att hon uppnått berusning är en gåta. Men på något vis har hon lyckats med det med. Håhåjaja kors vad det blåser i träna idag. Virserum är blåsigt men kul.