Av ren slöhet har jag sedan länge pensionssparat hos SEB. De senaste årens bonusar har retat upp mig rejält. Förra året var jag lika förbannad och stridslysten som en medlem i Gruvtolvan. Att jag inte fått tummen ur att göra slut med den banken är ren slöhet.
En liten koll på hur mycket avgifter de har sugit ur mig under minst 15 år gjorde mig handlingskraftig. Jag skäms när jag tänker på hur lättledd jag var när jag lät mig nästlas in i deras garn. Det finns ett svagt minne av att jag fick en present. Vad minns jag inte.
När jag träffade min bankkvinna idag så fick hon förtroendet att ta hand om mitt pensionssparande. Men givetvis talade jag om att jag vet att Nordeas höjdare är lika gamiga som alla andra. Jag dubblade sparandet och ser fram emot att som glad pensionär vältra mig i kosing. Moah ha ha!
Jag skämtade bara. Jag kommer aldrig att kunna skratta hela vägen till banken. Men jag fnissade lite på vägen från banken. Med mig hade jag en käck termos som jag fick i present. Häpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar