Nu kan det snöa hur môe som helst. Frk Lugn är numer utrustad med en snöraka av lite rejälare snitt än den lilla plutteskyffeln som använts de första tio åren i radhusgettot. Egentligen vill jag ut och ösa snö på momangen. Men det kanske hör till grannhyfs att låta bli skottning efter kl tio på kvällen.
Mina händer har stelnat till igen och det rejält. Jag hade tänkt att ta en liten glögg så här på kvällskvisten men jag rådde inte på att få loss korken. Nu sätter jag mitt hopp till att någon läkare skriver ut ett recept på något leduppmjukande. Jag skickade ett mail till vårdcentralen och berättade om mina krämpor och att jag inte ville uppta deras dyrbara tid med något besök. Någonstans i min journal borde det finnas noterat att jag fått det förr.
En liten julsång är väl på sin plats nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar