Lördagkvällen var vikt för en middag med vin och Rappa-Kalja. Några timmar innan spelkamraterna anlände passar hittekatten på att rymma.
Hon bara drog!
Frk Lugn rände runt i närområdet, först till fots senare med cykel och lockade förgäves i flera timmar. Katten var som bortblåst. Hjälp! Inget halsband, ingen id-märkning, okastrerad... Det mörknade och det blev allt kallare.
Tur att gästerna var sena för tidschemat sprack totalt. Det blev en bra kväll trots allt. Rea-oxfilé, cous cous och specialsallad. Proppmätta! Men inte mer mätta än att panna cottan slank ner.
Små avbrott för att locka på katten. Konstiga ord som vi grunnade och grunnade över. M som var rapparen läste tålmodigt upp förslagen fyra gånger i rad för oss andra som gick in i något Alzheimerliknande tillstånd.
Smalfet - det ordet kommer jag som gammal typograf aldrig kunna smälta.
Framåt midnatt ger sig spelkamraterna av. Efter en stund ringer telefonen och de har hittat katten!
C har tydligen ett sjätte sinne. Eller så tänker hon som en katt. Hon gick rakt på ett gammalt uthus på andra sidan vägen och minsann, där satt och katten och jämrade sig.
Vilken lättnad. Somnade lugn och lite vinlullig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar